Idag har jag ägnat mig åt följande spännande aktivitet:
Sprungit runt på hyggen med halvpeppande swedishhousemafiaaviciigudvetvad-house-musik i öronen och känt mig lite som en älgkalv som just bevittnat nedfallet av den första snön. Jag har även funnit oduglingen Pitbulls (nej, inte den vackra, ödmjuka hundrasen, utan den....ja..vad ska man säga? den öh...hispanioliska ((detta är ej ett ord, men FUCK IT FÖR ATT MAN LEVER BARA EN GÅNG)) artisten med en inte alltför bred vokabulär bestående av några stora städer och ordet "DALE". Seriöst...vad fan betyder den där skiten?) mening i mitt liv. Jag insåg det i samma sekund som han dök upp i Digster Dancefloor 2.0-listan (japp, Digster Dancefloor 2.0) och gruffade något om sorry to the other rappers blaha blaha något om times square på nyårsafton tror jag, sen bar det av till the land down under som, gissa vad nä snälla säg, är Australien och sen vidare till Miami. (nu tappade jag spåret tror jag. troligtvis du som läser detta också) Ja, nä men i allafall; Pitbull fyller absolut ingen mening, inte heller någon funktion i mitt liv. Jag känner att jag nu rett ut detta en gång för alla. Jag har haft starka misstankar tidigare, men det finns alltså inga känslor där. Det är bara ett tomt vakuum. Vår relation fungerar ungefär lika bra som senap på ostkrokar, juice efter nyborstade tänder, två pluspoler på en magnet, jordnötter på pizza, eller kall bea till ungefär allt. Japp. I said it. Jag hatar kall, äcklig, flottig bearnaisesås. Kall. Bea. Uhuh
Slutsatsen av det där mycket förvirrade och knappast särskilt grammatiskt korrekta stycket är alltså att atreyus lätt hjärtekrossade metal än en gång vinner kampen om mitt hjärta över.................autotuneade.....datorgjorda......melodier på mina promenadrundor. Tror jag. Det är olika. Ibland behöver man lite datagjort pumpadumpa som trycker på också.
Och visst, visst med en viss alkoholhalt i blodet funkar allt, men alltså....mixen på FloRidas (Jag älskar detta namn av hela mitt hjärta, det är så innovativt. Han lyckas liksom både väva in både Florida och det faktum att han ridear on the flow i sitt artistnamn. Genialt. Absolut) tydligen radiovänliga låt som inte alls handlar om att blåsa i en visselpipa var fan inte att leka med. Originalet var väl som inget livsomvälvande, och denna............psykotiska trumblandning gjorde absolut inte saken något bättre.
Och visst, visst med en viss alkoholhalt i blodet funkar allt, men alltså....mixen på FloRidas (Jag älskar detta namn av hela mitt hjärta, det är så innovativt. Han lyckas liksom både väva in både Florida och det faktum att han ridear on the flow i sitt artistnamn. Genialt. Absolut) tydligen radiovänliga låt som inte alls handlar om att blåsa i en visselpipa var fan inte att leka med. Originalet var väl som inget livsomvälvande, och denna............psykotiska trumblandning gjorde absolut inte saken något bättre.
"jaha...vad i hela fridens namn ville hon framföra med det här då?" <- där, mina damer och herrar, har vi en riktigt bra fråga. Jag kan tyvärr inte svara på den, men skulle någon annan ha något roligt att doppa näsan i så kan ni ju slå en pling till min telefonsvarare på 073-brykanalen.org, den lyssnar troligtvis gärna. Nu luktar min dator brända popcorn. Eller smörkräm. Gummi. Nej. Ja. Bränd smörkräm tror jag att den luktar. Det här var ju spännande. Fast nu slutade den. Jaja, jag ska gå och........dammsuga väggarna nu eller något annat viktigt. (älskar att jag alltid måste avsluta varje inlägg med en dålig ursäkt värdig msn anno 2007)
Kärlek och ljus, grabbar. Kärlek och ljus!
