söndag 25 maj 2014

normalitet är en illusion osv


Alltså snabba frågor:

I vilket skede av människans utveckling blev intelligens och fritänkande hos denna lilla individen socialt oacceptabelt, och förtryck av individer som faktiskt är kapabla till att utnyttja sin hjärnkapacitet normen? Hur kommer det sig att vi har en motbjudande verklighet där starka intellekt trycks ner, bryts ner och fördöms till förmån för fysiska, ihåliga och själlösa skepnader som står för tomma nöjen och tillfällig tillfredsställelse?

Ju mer du tänker på det, desto mer uppenbart blir det ju vilken smutsig tillvaro du har. När drömmen om ett högintelligent samhälle där människan kan leva i samspel med späckhuggare (såg nyss Blackfish-dokumentären. den e fan värd o se asso) och andra vilda djur i deras naturliga habitat känns lite väl avlägsen.  
Sori but not sori, men varför låses inte intelligensbefriade* människor in i burar där de kan få filosofera över vad som nu kan pågå därinne i hjärnkontoret så att resterande typ 40% kan få florera fritt och ägna sig åt saker som inte längre skulle stämplas som psykiska sjukdomar och åkommor och mentala handikapp och faktiskt kunna omfamna dem för vad de egentligen är? Vilket är tillgångar.

Försöker fortfarande bestämma mig om jag är peppad på att se hur allt ser ut som cirka 50 år, eller ej. Som jag känner det för tillfället befinner vi oss lite vid ett vägskäl då vi antingen ser en ny Hitler-era där makaroner, korv och vodka blir nationalrätt och bör, enligt någon ny grundlag, förtäras minst tre gånger i veckan (ena tillfället ska helst vara till något kasst underhållningsprogram i stil med 112 Aina eller Let's Dance) (kräks i munnen vid blotta tanken), helst med kall bearnaisesås på sidan om (kräks lite mer i munnen), eller så blir det helt magiskt en helt ny värld som bygger på blommor, respekt och falafel (Vi vill inte heller glömma lojalitet. Det är ett rätt fint påhitt faktiskt) och att glorifierandet av... allt som glorifieras idag  har förträngts.


*DISCLAIMER*
 "Intelligensbefriad" betyder ju inte att du har problem med att läsa ett kapitel i en bok eller skriva en enkel mening av den enkla anledningen att hjärnan helt enkelt inte vill samarbeta. Nehejdu. I så fall skulle jag höra dit. Kan inte läsa mer än två meningar i en bok innan hjärnan ba "haha lol de e en fågel utanför fönstre" och jag ba "haha lol ja kolla undra om de e en koltrast eller slaguggla hmm bör googla". Det är allt lite mer komplext än så.
 "Intelligensbefriad" innefattar dig (Som känner dig träffad. Haha lol närå) som finner nöje i att göra narr av den med en hög panna, en sned näsa, kanske ljusare eller mörkare hudfärg än du själv, eller annorlunda ekonomiska förutsättningar eller andra ytligheter. Antagligen finner du det motbjudande att det finns de bland oss som blir kära i personer av samma kön även fast det inte alls rör dig ett enda dugg, men du ändå känner att "nja, ett sådant giftermål känns fan fel asså". Djur och natur ska självklart få vika hädan för vår mänskliga frammarsch, och djurparker är ungefär det bästa som finns; för hur ska vi annars kunna se ståtliga tigrar annat än på komersiell tv där konsumtionshets uppmanas var sjunde minut? Skövlingen av regnskog är rätt nice pga hur ska vi annars kunna få Marabou-choklad och Lóreal-produkter? Sedan att det är något som producerar det syre vi andas som får offras av den anledningen är väl en rätt profan detalj. 



torsdag 8 maj 2014

ett sånt här inlägg ni vet

Igår hann jag med att se en av de bästa hej-samhället-är-ju-så-jävla-skevt-och-alla-ignorerar-sina-själsliga-jag-dokumentärerna jag sett- DMT- The spirit molecule. En sådan där som varenda människa bör se helst nyss, oavsett syn på livet, samhället, religion och dylikt. Gjorde en alldeles jätteentusiastisk dans i Elins kök när jag insåg att den fanns på Netflix (varför, netflix?? din uppgift är inte att upplysa oss, snarare motsatsen. go home, you drunk) och satt sedan och såg troligtvis väldigt nöjd ut  resten av kvällen trots att hela mitt inre med diverse känslor kring hur vilseledda och (varför är svenskan ett så torrt språk? kommer nu spräcka språkbarriären lite och ta ett steg in i den anglosaxiska världen med elva bokstäver pga brist på lämplig motsvarighet till detta ord i svenskans ordförråd) blindfolded vi egentligen är började standardkoka. 

Tänk om alla kunde sluta vara så rädda för de lögner vi matas med hela tiden och börja ifrågasätta saker och ting lite mer. Vad underbart och totalfantastiskt allt skulle bli och McDonalds skulle få dra från jordens yta, vi skulle slippa tvättmedel i våra livsmedel och alla regeringar skulle få ba vika hädan och sedan skulle vi vara ett folk med en enda nationalitet och ingen kunde klaga på invandring eller för hög eller för låg skatt för alla skulle vara upptagna med att bygga halmhyddor, och sköta om naturen och varandra, och vi skulle leva i harmoni med tigrar och okapi eftersom de inte skulle vara utdöda eftersom alla insåg att vapen är för haters och tigrar och rengskogar är bra för ekosystemet. 
 Ja, och så skulle självklart minst två timmar om dagen åsidosättas för meditation och reflektion över livet, och det skulle inte finnas några banker för att alla skulle ha insett att pengar suger och är för haters, och alla delade med sig av allt till alla, och sedan var det inte så mycket svårare än så.
 Och just det, ingen liten beståndsdel av naturen skulle någonsin igen illegaliseras eftersom den är, aa, naturen, och naturen är ju...aa, naturen och vi bör låta naturen göra vad fan den vill så att eeeeeh aa. Ya feelin' me? Förstår ni ungefär åt vilket håll detta leder? Att det är vääääldigt väääldigt suspekt att det finns delar av naturen som är illegala för att................ varför? Ja, vafan då för? Vill "de" verkligen skydda "oss" kanske en klok tanke skulle vara att förhindra att världen baseras på de kemikalier som finns i i stort sett allt vi ser, rör och äter och gör oss sjuka, utmärglade och döende. Bitches. Hoes. Gillar fortfarande inte världen alls. 

Passa aldrig in, det blir aldrig värt det.