Min sambo sitter på ett tåg på väg hem från göteborg, och min whiskeyost (den är så fabulös, jag älskar att påpeka att den existerar) har stått framme i typ två timmar, och börjar säkert svettas eller något. Svettig ost. Nice. Min balklänning är för stor, och det kom en granne och gick genom korridoren när ida och maja precis gått och iinte riktigt dragit igen dörren riktigt medan jag och david bowie gemensamt sjöng att "i'd rather be high", OCH SEN drog in huvudet och ba "jaha, du hade inte stängt dörren riktigt". Nej. Det hade jag inte. FÖR JAG VILLE INTE HA MIN DÖRR STÄNGD. JAG KANSKE VILLE ATT DU SKULLE KOMMA IN OCH RÖKA ÖRTER MED MIG. OM JAG HADE HAFT RÖKÖRTER ATT ERBJUDA, VILL SÄGA. (var kom caps lock in i bilden??? jag känner mig alltid så aggressiv med caps lock) Öh. Jaja.
Va? Jajustja. Mina pigment har börjat vakna till liv igen. Prisad vare solsystemet och deras rövarpriser. Seriöst. 70 spänn för att pressa under en uv-lampa i 18 minuter. VAD ÄR DET OM? Varför ligger jag inte bara ute på balkongen istället? Åh, nu får jag ont i huvudet. Jag har varit aktiv för lite idag. Åh, stackars lilla huvudet. Svettas gör jag också. Måste öppna bakongdörren. Måste diska. Måste nacka grannens ungar, och välta deras utemöbler. Nerå. Nej då. Närå. Bara nacka ungarna. Utemöblerna kan få stå fredade kvar. Det är ungarna jag inte kan hantera.
Och ibland vet man liksom inte riktigt vem man är. Vem är du? Vem är jag? Levande charader. Hon visste vad hon talade om, hon Arja med det finska efternamnet ingen kan stava till. Kloka ord. Indeed. Absolut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar