onsdag 3 december 2014

sharkwater

We’re just a conceited naked ape, but in our minds we’re some “divine legend” and we see ourselves as some sort of god, seeing we can decide what will live and what will die, what will be saved and what will be destroyed, but honestly we’re just a bunch of primates out of control.

Nu är det dags för en sån här vänlig, men potentiellt aggressiv, uppmaning. Nu igen.

Alla i hela världen borde se dokumentären Sharkwater från 2006. Den väcker, likväl som Blackfish (och The Cove då så klart, men den är ju flaggskeppet i denna fråga så den borde jag inte ens behöva påminna om), funderingarna kring vad fan vi  håller på med. Det är något jag gillar att fundera på, och alla andra i hela världen borde också ägna sig åt det ganska ofta.

Exempelvis säger en klok människa att hajarna i uppskattningsvis 400 miljoner år varit "the top predator" och ändå lyckats leva i harmoni med sin omgivning under all den tiden utan att (på 100 år) utrotningshota i stort sett alla andra raser på samma planet, förorena allt vatten, förgifta jorden och göra slut på dess resurser för att sedan skylla ifrån sig på allt annat. Ah. Många gånger vill en gärna tänka att allt hade varit mycket bättre utan oss som klampar runt som bortskämda, klumpiga snorungar som roffar åt oss allt vi kommer över och dödar ungefär resten.

Och den som kommer med argumentet att "ah, men det är ju bara dumma djur" kommer få ett knytnävsslag levererat mot strupen personligen av mig. Och make no mistake; mina två senaste upplevelser bland fulla människor har drivit mig till att utveckla den tekniken närmast intill perfektion pga "ah, ger ju dig en komplimang nu när jag är full och äcklig och rätt efterbliven och får för mig att jag har något slags rätt att ta på din röv för att du är kvinna och jag är man och jag har fostrats till att ta allt jag vill ha och du ska le och se snäll ut och säga okej och inte komma med några invändningar för då är du en hagga och jag fortfarande rätt ball och skulle personligen bli rätt förbannad om det kom en annan snubbe och placerade sina äckliga händer någonstans på mig men det är orelevant för det är oss snubbar emellan och med dig är det ju inte samma sak FÖR DU ÄR INGEN SNUBBE". Joråsatte. Tydligen gör det brutalt ont. Det hoppas jag verkligen. Act like a bitch, get slapped like a bitch, så att säga.

Det finns en rätt trevlig frekvens som visar hur hajarnas fenor skärs av, medan de fortfarande lever och kämpar så gott som det går när en är en fisk på torra land (badum-tss), och sedan släpps ner i vattnet igen, stympade, och liksom sjunker så där som det går att tänka sig att en människa som berövats både sina armar och ben skulle sjunka och sedan ligger där på botten och förblöder. Det kallar jag att utnyttja sin gåva som jordbo fullt ut. VERKLIGEN ANSVARSFULLT.

(Det känns som att det är av det här syftet Draktränaren-filmerna görs)

400 miljoner år, hörni. 
DET HÄR ÄR EN VALHAJ, HÖRNI
ÄR DET INTE DET MEST MAJESTÄTISKA NI NÅGONSIN SETT SÅ SÄG

onsdag 12 november 2014

MINNS NI FÖRRESTEN ONE REPUBLICS apologize?

Den dök upp i mitt liv igår under mystiska omständigheter. Den är så intensiv med sin stråkorkester och hjärtslagsliknande rytm och allt. Jisses.

Den skulle också kunna vara med i någon lätt överjordisk film. Visualiserar för mitt inre öga hur någon kommer och flyger på något till den. I nivå med massa moln. Aa. Kanske med en annan text dock. Kanske helt enkelt instrumental. Aa. Fast i övrigt är den ju rätt bra som den är också.

människor

Alltså varifrån härstammar uttrycket "Vi tar det till helgen"? [Det händer ändå aldrig till helgen]Vem var drönaren som tyckte att det kändes som en bra idé? Samma individ som uppfann ordet "Vardagslyx"? Allt är en jävla lyx. Kan vi inte bara pensionera de termerna helst förra veckan?

Din rödvinsbräserade hjortkalvsfilé smakar inte bättre för att du avnjuter den på lördag kväll till den där filmen du laddat upp för hela veckan än vad den hade gjort på tisdagen. Du behövde den troligtvis mer på tisdagen än lördagen. Dina smaklökar känner sig inte mer uppskattade bara för att det är helg. Näe. Kan alla bara skärpa sig. Livet väntar inte på någon.

Jag vet inte ens vad det är för veckodag idag. Konstiga värld.



söndag 19 oktober 2014

människor som kan läsa böcker samtidigt som ni lyssnar på musik

Hur gör ni? Hur hanterar ni situationen? Det är ju två världar som tas in samtidigt och krockar. Det går ju inte. Någonsin testat att måla två tavlor samtidigt? Det är samma sak; Båda aktiviteterna kräver ju full uppmärksamhet. Det går ju inte. Du ska måla en värld till din musik och så ska du måla en värld till boken. Ah, nä.

Har förresten återupptäckt Crystal Castles Untrust Us som låg och gömde sig i en bortglömd spotifylista. Tror den ligger mig så varmt om hjärtat pga den skulle passa perfekt in i någon fin övermänsklig film där liksom saker är bra.





fredag 3 oktober 2014

när livet levererar Maleficent och cheesecake...

vem är jag då att säga nej?

Jag vill ju bara leva i den fina fevärlden. Det är liksom allt jag begär här i livet. Och att det ska vara varmt överallt hela tiden. Sen är jag nöjd. Fast jag tror faktiskt att det är varmt hela tiden hos dem. Det ser så ut. Om inte så skapar de värme liksom.


Har aldrig grinat så mycket till någon film förr som jag gjort till denna. För mänskligheten suger OCH ALLT ÄR JU TYP BARA EN ENDA STOR METAFOR FÖR DET helvete vill ba krama na och säga att girighet suger för det är så jävla äckligt. 






onsdag 3 september 2014

ibland känns en potatisgratäng med lite gurka på sidan om så fruktansvärt långt borta

torsdag 28 augusti 2014

Med på listan över saker som gör mig lite sorgsen:

Det faktum att universum aldrig kommer frammana någonting som kan mäta sig med Pulp Fiction igen. När det liksom är gjort så jaha. Sen då? Vi kan lika gärna ge upp och satsa på Partaj allihopa.

fredag 22 augusti 2014

och ibland kan du ju inte hjälpa att undra hur det var på den tiden du kunde sova
på nätterna
utan oljud

tisdag 19 augusti 2014

varför är människor så små

nä kommer aldrig förstå mig på denna verklighet

varför alltid så många egon och ovillighet att se något

torsdag 14 augusti 2014

och ibland kan du ju inte hjälpa att undra hur det skulle vara om det var lite tystare där uppe

tisdag 1 juli 2014

Lycka i sin renaste form

Det kröp fram en tår. I sex jävla år har det stått stilla, och nu är de äntligen på väg tillbaka. Det blåser en storm innanför min bröstkorg. På den nivån är det. Atreyu. Älskar fan er.

måndag 23 juni 2014

det här med att fortsätta bortse från världen utanför mitt sovrumsfönster

Har det oförskämt bra i min säng i vilken jag befunnit mig i stort sett hela dagen ätandes cashewnötter och bananer, läsandes den här artikeln som varenda mänsklig individ borde läsa.

Alla borde ha såna här dagar emellanåt och testa på den fantastiska konsten att göra i stort sett ingenting. Jag ser framför mig hur jag om ett tag glider ner i mitt badkar (där jag för övrigt spenderat typ 70% av de här kalla dagarna) och citerar mina favoritgrabbar i Lejonkungen och ba:


torsdag 19 juni 2014

det här med att trippa fram med lätta steg efter att ha varit omgiven av fantastiska människor

Nu har jag nyss landat i mitt hem efter en intensiv vecka på resande fot.

Jag har hunnit med att umgås med fina personer samtidigt som vi drack billigt rosévin ur varsin Starbucksmugg i ett främmande land i en bil på fel sida av vägen, näst intill skaffat ett sexpack på grund av att jag skrattat så mycket, återupptäcka min fenomenala släkt, spåra på mer än ett engelskt hotellrum, försova mig cirka varenda dag, drägga  på en bröllopsmottagning, smyggrina lite på en bröllopsceremoni, nästan klappa en påfågel, ha super cover, varit bakfull, spåra lite mer, (varit superofräsch på ett flygplan tillbaka till sverige för att någon kanske planerade sista kvällen lite obalanserat så där mellan andelen sömn, alkoholintag och oväntade situationer som may or may not ha uppstått där liksom)  och ja, ni vet lite såna saker som behövs för att själen ska känna sig ganska nöjd.

Jag har helt enkelt bara haft det tokbra och känner att det känns lite vemodigt så här i efterhand att alla bara inte stannade där och var jättebra hela livet.

Det var lite mänskligheten i sitt absoluta esse jag fått ta del av, skulle jag faktiskt vilja påstå.





lördag 7 juni 2014

när nights in white satin magiskt dyker upp i spotifykön så där härligt oplanerat för att du glömt bort bra den är

Och lite så där när du inte sovit riktigt på några dygn och hela världen känns ha den där varma och behagliga känslan du får efter att du tillbringat de senaste två timmarna med en djupmassage även fast du inte har det och allt bara känns väldigt bra och du återupptäcker Bad Blood-albumet för att det är så fint.

Lite så.

Och tiden känns inte alls relevant. Även fast den nog är det, men den känns inte. Inte alls faktiskt. Och det är skönt.

Och även fast du egentligen borde förbereda inför englandsresan eller sova. Men äsch. Livet är ju nu.

Äsch. Drömma är ju livet.

OCH SÅ KAN ALLA VARA SNÄLLA MED VARANN, FÖR DET ÄR FINT NÄR DET HÄNDER


JA DET ÄR BARA EN SÅN HÄR KVÄLL I KVÄLL