Somnade 19 och ba ey, det här var ju festligt

Och här har ni en som glömt bort hur terapeutiskt det är att rita

jaja, urspårade ansiktskonturer är livet

Dagar då man skulle kunna göra något olagligt för att få tag på en vattenmelon

fast ibland fastnar kniven i den så man ba

men sen ba

Ååh, jag vill ju bara ha lite vattenmelon. Varför, Coop Torvalla, varför har ni aldrig de saker jag vill ha? Var på jakt efter honungsmelon idag (det fanns chockerande nog avocado), MEN hyllan var tom. Blev ledsen. Behöver ju en melon om dagen, det gör mig glad. 

Varför lever inte jag i en värld med obegränsade mängder tropiska frukter för? Åh. 

ba andas vidare liksom

ostadigt sinnestillstånd, annars ok

bastille- things we lost in the fire begun remix

kan inte riktigt fånga känslan

Men så världsbäst

nytt blod

Seinabo Sey- Younger
Sia, The Weeknd- Elastic Heart
(Denna hoppas jag att hela världen redan upptäckt för den känns som att ligga i en hängmatta fäst mellan två palmer med en nyknäckt kokosnöt i handen, blickandes ut mot en solnedgång där folk ba släpper lös thailändska papperslyktor (lite som Ritual Union fast inte fullt samma nivå). Lite sånt som min vän Ellinor upplever just nu) Klingande- Jubel
John Gold- Vampire's Kiss
Santigold- Shooting arrows at the sky
Phantogram- Lights
Lo-Fang- Look away

för att Joss Whedon

Bananbristen

Alltså jag tror att jag just hade en uppenbarelse.

Idag fick jag ett infall att köpa en påse chips, ni vet de där himmelska lantchipsen med gräddfil, och tänkte att "nä, men det är okej, käkade bara en banan till frukost" (Svälter ej mig själv. Är inte dum. Skulle aldrig få för mig att göra så mot min stackars kroppen igen. Hade bara varit dum dagen innan och struntat i att handla ätbara ting vilket resulterade i att en banan var det enda som fanns kvar. Frukosten är fan viktigaste måltiden på dagen. Har börjat inse det nu. Kommer inom en snar framtid börja skriva en massa jobbiga saker om det. Vänta ni bara) och satte därefter i mig hela den påsen till vad jag antar att man väl borde kunna kalla middag.

Resultatet?
Klockan är nu tre på natten och jag är väldigt vaken. Jag är illamående. Min hy ballade ur totalt (acne <3) inom loppet av en timme. Jag är fortfarande törstig, trots att det var cirka åtta timmar sedan och jag har hunnit hälla i mig fyra liter vatten. Skulle ut och få lite motion i hopp om att det skulle få fart på mina sömnhormoner, men tog mig cirka två kilometer innan benen höll på att vika sig. Jag har ont i huvudet för första gången på väldigt länge, om man bortser från bakfyllan (blir bakis i stort sett bara av att lukta på en cider, gotta love that female physique) i helgen. Min hjärna har börjat spåra lite som den har en tendens att göra, OCH jag tycker mig känna av en seriöst ohälsosamt höjd puls.

Vad har jag lärt mig av detta?
Handla innan maten är slut. Fall inte för impulser i toapappersshoppingen. Tidningsbilen kommer vid den här tiden (hade lyckats glömma bort det de senaste tre veckorna). Hel/halvfabrikat är ondska (vilket jag hoppas att hela världen redan vet). Det är ju så himla viktigt vad en stoppar i sig!!!! För välmående och åh, ba allt!

Längtar till frukosten. Åh, ljuvliga fruktfyllda kylskåp vad jag ska tömma dig då.

(Edit cirka en timme efter att detta ursprungligen skrevs: Jag har fått ett eksem. På handleden. Wat. När hände det senast? Jag tvivlar på att det är någon magisk slump. Detta börjar nästan kännas rent experimentellt nu)

Ljuva återhämtning

NONONO

Down Under

Pumpin Blood- Taken by trees osv

Like The Wind

Human Being

Men om bara världen kunde öppna sina ögon lite

åh. vill skriva svärord, men behärskar mig idag. sjuttsingen.

När livet är bra

Aaah

När tekniken suger

Hehe.

Igår skrev jag ett långt, långt inlägg om mitt 2013 och såg det publiceras på min blogg. Nu finns det ej att tillgå. Why?

 Jag fick ju med alkoholkonsumtionen, äventyren den förde med sig, misärkänslorna, hur man hanterar när hjärtat blir sparkat i röven, hur man tillfälligt stoppar ett svimmande med ett äpple, vad impulsiva bussresor ut på landsbygden kan leda till, hur det känns att sätta en hel månad i en tvångsmässig minneslucka, hur man på bästa vis avslutar en balkväll, hur man inser att gränser är till för att tänjas, hur man fnissar gallfeber på den nyfunna sambon i en alldeles för liten lägenhet med någon bra person för att se den bli ännu bättre, vad Avicii och vin på en balkong framkallar för fantastiska känslor, hur man flyttar och hur livet bara tar språng från en dag till en annan. Bland annat. För det går inte att sammanfatta det turbulenta, fantastiska, känslomässiga virrvarret mitt tjugohundratretton var så här kort och koncist. 

Nåväl; Jag levde mer än någonsin förr och hann uppleva många toppar, dalar och soliga stunder. I allafall efter att mars kickstartade året på Rådhusgatan 64, högst upp, första dörren till vänster. Ljuvliga tider, ljuvliga minnen.

Jag önskar att jag hade tillgång till en film från en sen juninatt då jag går genom Österäng (efter att min kära Ida troligtvis haft höjdpunkten i sin karriär tidigare den kvällen. det är så roligt i efterhand <3) med en alldeles för överförfriskad Elin som under loppet av en minut hann med att svära åt mig, be mig leta upp en polis som kunde sätta henne i fyllecell för att "man får ostmackor dagen efter" (det visade sig senare vara felaktigt) för att sedan avsluta med att lulla fram till en buske på ikoniska Bambi-ben och plocka en vit blomma och vackla fram till mig med ögonen åt fem olika håll och säga "här. blomma. ta". Det är på något vis det mest symboliska jag kan tänka mig. 

Kan inte hela världen bara kramas lite och mata varandra med avocado en stund?

Tänk vad fint det skulle vara. Alternativt acceptera det faktum att människor förändras. För det gör vi ju, vilket jag är ruskigt glad över.
Det förändrar ju dessvärre inte de handlingar (eller bristen på dem) och ord som hunnit krypa sin väg ner i bagaget, men människan får nog trösta sig med att det går att suga ut giftet och låta något fint växa på dess plats istället så småningom.

Åh. Kan inte alla bara vara snälla. Vafan. Så svårt är det inte. Vill ge alla småstackare på mellanstadiet en smoothie gjord på banan och värme och ba "DET BLIR BÄTTRE!! Elakingarna vet inte bättre och tror att de måste vara just det för att bli accepterade FÖR ATT DE MÅR DÅLIGT SJÄLV. Don't be that guy!". Åh. Tänk om saker och ting varit lite mer klara för ett par år sedan.

Mjorå, jag tror man måste kunna se till godheten hos människan ändå. För idag har jag inte gått igenom anti-djurplågeri-hemsidor tio timmar i sträck. För de asen borde brännas på bål. Långsamt och länge. Helst lite längre också. Jag kan inte formulera mig i text. Så är det bara.