Hehe.
Igår skrev jag ett långt, långt inlägg om mitt 2013 och såg det publiceras på min blogg. Nu finns det ej att tillgå. Why?
Jag fick ju med alkoholkonsumtionen, äventyren den förde med sig, misärkänslorna, hur man hanterar när hjärtat blir sparkat i röven, hur man tillfälligt stoppar ett svimmande med ett äpple, vad impulsiva bussresor ut på landsbygden kan leda till, hur det känns att sätta en hel månad i en tvångsmässig minneslucka, hur man på bästa vis avslutar en balkväll, hur man inser att gränser är till för att tänjas, hur man fnissar gallfeber på den nyfunna sambon i en alldeles för liten lägenhet med någon bra person för att se den bli ännu bättre, vad Avicii och vin på en balkong framkallar för fantastiska känslor, hur man flyttar och hur livet bara tar språng från en dag till en annan. Bland annat. För det går inte att sammanfatta det turbulenta, fantastiska, känslomässiga virrvarret mitt tjugohundratretton var så här kort och koncist.
Nåväl; Jag levde mer än någonsin förr och hann uppleva många toppar, dalar och soliga stunder. I allafall efter att mars kickstartade året på Rådhusgatan 64, högst upp, första dörren till vänster. Ljuvliga tider, ljuvliga minnen.
Jag önskar att jag hade tillgång till en film från en sen juninatt då jag går genom Österäng (efter att min kära Ida troligtvis haft höjdpunkten i sin karriär tidigare den kvällen. det är så roligt i efterhand <3) med en alldeles för överförfriskad Elin som under loppet av en minut hann med att svära åt mig, be mig leta upp en polis som kunde sätta henne i fyllecell för att "man får ostmackor dagen efter" (det visade sig senare vara felaktigt) för att sedan avsluta med att lulla fram till en buske på ikoniska Bambi-ben och plocka en vit blomma och vackla fram till mig med ögonen åt fem olika håll och säga "här. blomma. ta". Det är på något vis det mest symboliska jag kan tänka mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar