sunday funday och så

Det finns de här fantastiskt ljuvliga dagarna i livet då man vaknar på fel ände av sängen iförd en fleecetröja och känner att "idag vill jag bara att någon ska klappa mig medtyckande på axeln och mata mig med soppa", och en sådan upplever jag i skrivande stund.

Jag är dödssjuk (nej, det är bara en liten förkylning som jag planerar att bekämpa med citron, honung och kanel tills på tisdag) (jag och det manliga släktet har ett gemensan nämnare via att vi tycker om att överdriva sjukdomssympton) och superynklig och har legat gömd under en filt på soffan bland fårskinnsfällar och kollat på filmer som fått mig att tro att det utanför mitt fönster är ett soligt medelklass-usa där det kryllar av hormonstinna tonåringar tyngda av kärleksproblem som löses 73 minuter in i spelet. Verkligheten stämmer inte riktigt överrens med den visionen, men det är en detalj jag förnekar för tillfället med en kopp varmvatten i hand.

Soppbehovet översteg gränsen för vad som anses vara lämpligt och jag kände att det bara var att följa mina instinkter, så jag tog mig ur soffan och gled graciöst iväg mot Coop i ett par skor som skrek "DEN SOM BÄR OSS SAKNAR SOCIAL KOMPETENS" och de klassiska träningsbyxorna. Undvek ögonkontakt. Lyckades irra mig in på ett skidspår i tron om att det var en händig genväg.

Grimes- Skin