den här bilden gjorde mitt liv och mina lasagne-cravings mycket svåra............

jag mår lite psykiskt dåligt just nu. den ser ju så groteskt god och inbjudande ut...........

Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen

Regn <3

ett långt och beklagande inlägg om en förkylningsjävel

Idag ligger jag inne med datorn i knät och tycker synd om mig själv. Lite som alla andra dagar, bara det att hela jag är en enda stor snorbomb just nu. Förkylning. Vilket förbenat påhitt. Jag överväger att glida iväg på coop (de 500 meterna kändes långa och jävliga just nu) och köpa en "det är så synd om mig"-glass och sen dra ett harry potter-maraton med persiennerna neddragna. Idag är det inte ens kul att det är soligt och varmt, FÖR JAG KAN INTE NJUTA AV DET. Kan inte någon bara glida in och kasta kall mat i ansiktet på mig? Det skulle uppfylla alla behov jag känner just nu. Mat. Kyla <3

Min kropp kommer dock inte att uppskatta glassen. Mjölkprodukter, socker och förkylningar är ju som inte världens bästa trio, och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa situationen. Vattenmelon i frysen kanske är en tanke värd att leka med. Åh. Vad jobbigt livet blev nu. Citronen är snart slut. Känner hur livet rinner iväg mellan mina fingrar. Närå. Nu blev jag lite väl dramatisk. Fast man blir ju så ynklig när man har flunsan. Ska tänka på barnen i afrika hädanefter. Käften märe.
Jag skulle döda för lite regn just nu. Det skulle få mig och min feber att få oss att känna oss lite bättre.

Nåväl, jag skrämmer i allafall bort grannungarna från uteplatsen med min rosselhosta. Det kommer ju något positivt ur detta i allafall.

lite så där som det lätt blir på natten

Just nu är en sån där Donnie Darko eller Girl, Interrupted-stund. Eller kanske Prozac Nation eller Requiem for a dream. Att vara eller inte vara, liksom. Det är frågan. Han visste vad han talade om, Shakespeare. Om det ens var han. Vad vet man? Allt kanske bara var en lögn. Fanns han ens? Var han ens en man? Han var säkert kvinna. Innerst inne. Eller fullt ut. Han var en hon. Damn.

ja äh, skulle skriva något fint, men det sket sig

Jag har väldigt fina vänner när dom inte ballar ur totalt, hur som helst. 

Man kan inte lämna mig ensam om nätterna nu för tiden, har jag konstaterat. Då går det så här. Måste följa upp detta med en svartvit tumblr-bild tror jag. Och sova. Mest sova. Och låna komplicerade böcker på biblioteket. Jag känner att mitt intellekt inte riktigt blir helt tillfredsställt av biografin OM alice cooper. Inte av. Om. Bra köp......

fel på att bara glömma egot ett tag och sikta på att göra andra lyckliga?????? 

glömde ju bort att jag har världens snyggaste kompis som ser ut som att hon precis glidit in från någon fet filmpremiär i hollywood

Här följer en bild på mitt favoritpar här i världen, som höll toppstandarden på den där balen jag kommer tjata om de närmsta dagarna. Till skillnad från vissa andra. Som lade dräggstandarden och vinglade runt vid halv nio. Nog om det nu. Åh, jävla bönor! (hoppas jag inte är obehaglig nu som lägger ut en bild som jag snodde från pernillas facebook hehe)

titta, jag lyckades hitta en bild på oss ändå

Stal bilden från Idas blogg. Så här stilfulla var jag och min baldejt igår. Observera manshanden <3 Den här blir bra för mamma att sprida till släkten!